Under slutet av 1900-talet kunde man se en tydlig tillväxt i och utveckling av Stockholms västra förorter. Detta bidrog i sin tur till att efterfrågan av såväl begravningsplatser som minneslundar och kremeringsmöjligheter ökade i området, något som Stockholms stad valde att rätt snabbt ta i anspråk och göra något åt.
I början av 1960-talet uppfördes det som idag kallas för Råcksta begravningsplats, det vill säga en begravningsplats med både tillhörande kapell och krematorium för de som önskas begravas i området. Efter vinsten i en arkitekttävling beslutades att arkitekten Klas Fåhraeus och trädgårdsarkitekten Gunnar Martinsson skulle vara ansvariga för anläggningens utformning.
Begravningsplatsens utformning
I och med att man i samband med uppförandet av begravningsplatsen och dess tillhörande byggnader ville bevara områdets ursprungliga landskap och utstrålning – med kontrasten av mörka skogar och maffiga bergspartier mot de öppna ängarna och häftiga ljuset – valde man att främst fokusera på platsens mjukhet och att främja dess natur.
Begravningsmöjligheter
Till en början var Råcksta begravningsplats endast tänkt att användas som begravningsplats för urngravar. Vid uppförandet av platsen utformade man då ca 30000 urngravar på det omkring 17 hektar stora området. Efter några år i bruk insåg man dock att man även ville ha tillgång till minneslund, för att sen i början av 2000-talet även lägga till ca 700 kistgravar.